Min vardag
Tid: Sommaren, mitt på dagen.
Väder: Klart väder, solsken. Ca 20 grader.
Omgivning: Fin sjö utanför Laholm, skranglig brygga, två fula ekor och en fin. Ni kan även få tänka er måsar och en och annan abborre. Lite träd.
Personer: Sofie Johansson (hädanefter nämnd som Jag), Therese Johansson (hädanefter nämnd som Tres), Gunilla Johansson och Anna Olsson.
HÄNDELSE: De ovannämnda personerna befinner sig i ovannämnda omgivning för att fiska, sola och bada. En av de fula båtarna (som inte är vår, tål att tilläggas) ((inte för att någon av dem är det, men den ena är nästan vår eftersom den tillhör vår morbror)) (((det är den fina båten alltså))) är till hälften fylld med vatten. Jag och Tres hoppar därför i den för att ösa den. Det finns bara ett problem: ju mer vatten vi öser ur, ju mer vatten finns det i båten. Kvicktänkt som jag är märker jag detta och hoppar därför tillbaka till bryggan. När min kära syster också märker detta kommer paniken:
- BÅTEN SJUNKER! DEN SJUNKER PÅ RIKTIGT! JAG KOMMER ATT DÖÖÖÖ!
Min kära moder försöker hjälpa henne:
-Men hoppa över till bryggan!
Tres gör som hon säger, hoppar över med fötterna på bryggan, får tag i en av järnstängerna som bryggan sitter fast på men lyckas lämna rumpan kvar i vattnet. Där hänger hon.
- JAG KOMMER ATT DRUNKNA!
- Men släpp med fötterna då! Det är en halvmeter djupt!
- NEJ JAG KOMMER ATT DÖ! (Vid det här laget sprutar tårarna)
För er som vill veta slutet på historien så drar kära modern upp Tres på bryggan igen.
Jag vill påpeka att ingen skadades. Tres drunknade inte och jag och Anna dog inte av skratt.
En liten bild för att illustrera händelsen:
